Polyface farm - en introduktion

I början av 2009 gjorde GFS ett studiebesök hos ett antal olika lokalproducenter runt om i världen. Vi har länge tänkt att det skulle bli en serie artiklar om hållbar matproduktion. Polyfacefarm i Virginia, USA, känd från Mikael Pollans "Omnivores Dilemma" är den första lokalproducenten i serien.

Polyface farm  tillämpar både gamla och nya idéer. Det holistiska arbetssättet, det vill säga att arbeta med en helhetsyn påproduktionssystement snarare än med ett fokus på individuella produktionsgrenar. Det blir resurseffektivare och mer

hållbart,  något som både ekologiska och konventionella producenter kan ta lärdom av. Polyface anser sig vara mer än ekologiska och har ett antal uttalade principer som de följer: 1) Öppenhet - vem som helst ska kunna besöka gården och kika in ladorna; 2) Gräs-baserat - all produktion utgår från betet som tillgodogör sig solens energi; 3) Närproducerat - inga produkter skickas till konsumenten, handeln ska vara baserat på en personlig relation när kunden besöker gården; 4) Naturen är förebilden - all produktion härmar naturliga system så mycket som möjligt; 5) Respekt för individen - alla djur och plantor ska kunna uttrycka sitt naturliga beteende;och 6) Mask är bra - grunden i all produktion är att stimulera markens organiska delar, maskar, micro-fauna,etc.

Basen i systemet är betet där köttdjur föds upp på gräs enligt metoden Holistic Intensive Grazing Management (HIGM). HIGM arbetar enligt de betande djurens naturliga födobehov och beteenden. Idéen grundar sig på teorierna från bland andra Allan Savory och Ian Mitchell-Innes i Sydafrika. Tanken är att man ska optimera utnyttjande av den energi som gräset får från solen för att aktivera marken som i sin tur ger bättre  foder och friskare djur, och nyttigare mat till oss. Djuren hålls i relativt små hagar men flyttas dagligen vilket ger ett högre betestryck än normalt. Det ska likna de stora flockar av betande djur som återfinns på exempelvis savannerna. Det intensiva betet följt av långa återhämtningsperioder som gynnar gräs och andra betesväxter men missgynnar ogräs. Samtidigt ökar den biologiska aktiviteten i marken då stora mängder organiskt material tillförs.

Köttdjuren följs av höns, både frigående värphöns och kötthöns i flyttbara rastgårdar (värphöns kan gå fritt i hagen eftersom de är smartare och hittar hem igen, se stora bilder i slutet). De frigående värphönsen tillgodogör sig naturligt protein genom de insekter de äter när de sprätter i komockorna, samtidigt sprider de ut gödseln. De flyttbara rastgårdarna kommer efter och de kycklingarna äter insekterna som bosatt sig i det spirande gräset. Polyface uppskattar att de sparar ca 30-40%

foder under sommaren. Samtidigt tillgodoser också kycklingarna  sitt naturliga behov att noppa färskt gräs och örter. Alla kycklingar och höns får tillskottsfoder i form av lokalproducerad majs eller annan spannmål.

Hönsen och köttdjuren utgör tillsammans en integrerad betesproduktion på sommaren men vintertid ges korna skydd och hö i mindre hagar och lador. Hönsen går i gamla växthus som  ger skydd och värme även under en kylig vinterdag. Här har Polyface farm lagt till ytterligare en genial del i produktionen. I ladorna läggs dagligen nytt strö (halm eller spån)

för korna att ligga i. Men innan nytt strö läggs ut sprids några skopor majs på den gamla bädden. När våren kommer har majsen jäst något i värmen från gödseln och halmen. Då korna går ut på vårbete  släpps grisar in i ko-ladan och grisarna älskar den jästa majsen. De bökar upp hela den gamla ströbädden så att den syresätts och komposterar, vilket ger ett  utmärkt jordförbättringmedel. När det är klart går grisarna ut på skogsbete innan de slaktas. Suggor och smågrisar tillbringar annars vintern i hönshuset (växthuset) och hjälper på så sätt till med uppvärmningen. Det bör nämnas att Virginias vintrar inte är lika kalla som i Sverige.

En stor fördel med flyttbara lösningar, både för höns och andra djur, är att parasit- och sjukdomstrycket minskar. Hönsens vinterboning, de gamla växthusen, används på sommaren för att odla grönsaker och utan fåglar under en så

lång tid bryts livscykeln för många vanliga hönssjukdomar. Den kontinuerliga flytten av både höns och betande djur innebär att parasiterna i fält inte hinner nå sådana koncentrationer att det uppstår problem. Parasiter och sjukdomar i beten  och hönshus är annars ett stort och kostsamt problem för många producenter. De tvingas använda kraftiga bekämpningsmedel, avmaskning, etc, där Polyface inte använder något alls.

Polyface farm har ett eget hönsslakteri medan övriga djuren skickas till ett lokalt slakteri och kommer tillbaka som styckdelar. Egentligen skulle de vilja göra allt själva men livsmedelsreglerna gör det i princip omöjligt för småskaliga producenter att bedriva egen slakt. Den ekonomiska filosofin är att allt ska säljas på gården utan långa transporter. Produktionssystemet är baserat på minimala investeringar med enkel teknologi så att kostnaderna inte ökas av onödiga kapitalkostnader.

Både ekologiska och konventionella producenter kan dra lärdomar av Polyface Farms produktionssystem. Dels att mycket går att göra med lågteknologilösningar som inte kräver stora kapitalinsatser och dels att det finns vinster att finna genom att tillämpa en holistisk syn på produktionssystemet istället för att stirra sig blind på separata produktionsgrenar.

Nästa artikel kommer att gå in på djupet av agronomin bakom polyface, HIGM och su

n-energy farming.